onsdag 29 december 2010

I thought I had found him.

Jag trodde att jag hade hittat rätt.
En pojke som får mig att må så pass bra att jag börjar beskriva honom som min egen sol.

Men hur kan det bli något när han visar sig vara fullständigt likgiltig?
När det bara är jag som verkar vilja träffas?
Han kan skicka hur många sms som helst där det står att han vill träffa mig, jag tror ändå inte på honom längre. När han har ställt in 3 dagar i rad och sen inte ens kan höra av sig, då kan jag inte tro på honom längre.
Och jag vet att jag borde skita i honom. Han är inte värd att fälla några tårar över.

Men det sjuka är... att om han bara skulle höra av sig, då skulle jag falla tillbaka direkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar