Ensamhet.

Idag är jag sjuk.
Jag mådde så dåligt att jag åkte hem från skolan efter ungefär en och en halv timme.

Jag kan inte sluta tänka på gårdagen. Satt på bussen på väg till skolan som vanligt. Några säten framför mig satt ett par som jag känner. De satt där och pussades och var så otroligt söta. Brukar inte reagera på sånt, men igår gjorde jag det. För ensamheten slog mig.
           Visst, jag har inte ens fyllt 17, men jag känner mig ensam ändå. Det värsta är att jag vet precis vad jag vill. Det finns en helt underbar kille som jag inte var redo för förut, vilket jag berättade för honom. Men vad jag ångrar det nu. Men det är totalt omöjligt att få kontakt med honom nu, och vad skulle jag egentligen säga?
           "Hej, jag vet att jag sårade dig, men jag ångrar det nu, ska vi fortsätta där vi slutade?"

Don't think so.

Jag får väl fortsätta vara ensam ett tag.